Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Vem sätter gränserna på vad som är manligt och kvinnligt?

Många tankar och funderingar… idag blir det om vad är kvinnligt och manligt egentligen och vem sätter värderingar på det?

Har många ämnen jag vill skriva om men vissa tar tid så jag får ta något som inte tar för lång tid idag. Det blir idag om.. Vart sitter könet någonstans? En dum fråga tycker nog många men vi får inte vara enkelspåriga utan open minded. Enligt läkaren och professorn Annica Dahlström så sitter könet i hjärnan och inte i genitalierna. Dessa används för att utföra det hjärnan vill och uppfattar livet.

Vi har våra könshormoner och vi har både manliga och kvinnliga könshormoner inom oss. Vår hjärna formas redan i 8-10 veckan i graviditeten från fostrets testiklar eller äggstockar. Men om den gravida kvinnan är väldigt stressad så får hon höga testosteronnivåer och om det sker i dessa veckor så kan flick fostrets hjärna påverkas att få en manlig hjärna. Det är en trolig orsak sedan har vi idag alla miljögifter som påverkar våra könshormoner,

Det finns forskning på djur där de ser att parningen påverkas med ett annorlunda beteende samt deras genitalier blir defekta och deras förmåga att föröka sig blir sämre. Vi har många produkter där det finns skadliga ämnen i som ger oss cancer samt stör våra könshormoner som vi använder dagligdags. Väldigt skrämmande för vår framtid.

Sedan vill jag även ta upp.. vad är egentligen kvinnligt och manligt? Vem sätter värderingar på den saken?

Vi har format vår utveckling från kultur och religioner som styrt hur kvinnor och män ska klä sig. På det så har vi personer som varit trendsättare på hur vi ska klä oss och vad som är ok och inte. Regler och etiketter har gjort så att det tog tid innan kvinnor fick bära byxor. Min mamma tex arbetade på en Bank när jag växte upp och de fick inte bära byxor och visa bara armar. Männen fick inte ta av sig kavajen och slipsen hur varmt det än var.

Tur att det går framåt i hur vi kan klä oss nu för tiden. Jag klär mig långt ifrån min ålder på pappret och lite killigt. Jag har varit en pojkflicka och har alltid gått emot normerna när jag kunde påverka mina klädinköp. Jag fick tex inte använda Jeans för det var arbetsbyxor enligt min pappa. När jag jobbade min första sommar mellan 9 och gymnasiet så köpta jag mina första Jeans. Jo, ha ha jag hade V-Jeans som var poppis men de var lila och inte av denimtyg som min pappa var emot.

I framtiden så tror jag att könen kommer planas ut och inte vara så stor skillnad på hur vi klär oss eller hur vi lever i partnerskap. Det är den utvecklingen vi går emot och jag vet inte om det känns positivt eller negativt.. Viktigast är att vi får må bra och leva som vi känner inom oss och inte påverkas eller tvingas att vara på ett speciellt sätt för att anpassa oss i samhället.

Resultat är att vi har en spännande framtid framför oss och bara liksom go with the flow..

 

Lämna ett svar

Till startsidan