När sorgen bildar ett ärr inom vårt inre

Idag blir det ett sent inlägg. Varit lite upptagen samt fick lägga mig igen i sängen för att vila för magen är inte med mig ännu, börjar bli så tröttsamt.

Läste på nyheterna om det omtalade fallet i Fittja. De unga männen begär nu skadestånd för den händelsen som ägde rum i ett trapphus enligt utsago.

En händelse som inte borde fått ske där alla inblandade har farit illa sedan den stunden. Kvinnan har kämpat för sin upprättelse och männen för sin men var ligger egentligen den riktiga sanningen? Den kommer aldrig att komma fram för vi har problem med att minnas så långt efter ordentligt. Speciellt om de berörda också har varit påverkade av droger. Hjärnan jobbar alltid med att kalkylerar på faror och flykt men vid droger så påverkas vi starkt och får minnesluckor. 

De svaga i samhället blir alltid mera utsatta, precis som det inte räcker med sin tillvaro utan de som vill utnyttja ser de svaga och tar för sig. Polisen gjorde ett dåligt jobb och förundersökningarna var vaga enligt vad som stod i tidningen. 

Jag blir alltid så upprörd och frustrerad när myndigheter dömer ut människor i förväg från dåtid, beteende och utseende. Den mänskliga privata faktorn som de tar med sig in i sitt yrke och har massa fördomar. Hur kan vi komma runt detta?

Domare, åklagare och advokater som bara ser ibland på sin egen karriär och rykte. Jobbar stenhårt på att inte förlora ett enda fall. De ser inte individen utan helt kallt beräknat lutar sig mot lagar och paragrafer. Inom dessa yrken finner vi också de olika personligheterna som inom andra yrken när det gäller långa studier och kapacitet att klara av dessa yrken. Talets förmåga och att vara manipulativ är fördelar för dem i sitt yrkeskunnande. 

Tragiskt för alla parter när det händer saker i samhället. Ingen går som vinnare ur en tvist eller ett krig. Alla berörda far illa och då inte bara de som befinner sig i den mest aktiva delen utan alla runt omkring dessa personer. Släkt, vänner samt arbetskollegor osv.. En stor sorg och ett ärr som aldrig läker bort. 

Ta hand om er, låt ingen utnyttja er. Tillåt ingen att nedvärdera er…

 

Lämna ett svar

Till startsidan