Att vara utlämnad till sjukvården kan vara ett helvete

Nu är jag tillbaka från sjukhuset efter två omgångar på akuten samt inlagd på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Första gången den 4 september och den andra 8 september för en läkare ville skriva ut mig efter 3 påsar blod med hb 96 på lördagskvällen vid åtta. En ung läkare där bläcket förmodligen inte torkat på hans legitimation. Jag blev arg och sa vad jag tyckte och bad honom gå, gå här ifrån..

Mötte honom igen på tisdagen på akuten där jag fick chans att tala om vad jag tyckte igen. Har mött många läkare, sjuksköterskor samt undersköterskor under tiden från februari 2018 tills nu september 2020. För det är 5:e gången som detta händer.

Jag har tappat förtroendet för vården men de som fått mig orka allt är de som jobbar inom detta yrke för rätt anledning. TACK till er alla

Det blev mycket blod sammanlagt 5 påsar och en påse med järn för depåerna var tömda. Så nu har jag dna från 5 olika personer som min kropp ska jobba med för att det bara ska vara mitt kvar. Sammanlagt har jag fått 16 påsar under denna tid och från tidigare i livet 2005, 3 påsar så det blir 19 påsar, suck…Varje påse innehåller ca 2,5 deciliter.

Är helt slut efter dessa dagar i psyke och kropp. Vill inte se insidan av ett sjukhus igen utan vill vara frisk och få njuta av sista tiden på jorden. Bli gråhårig på riktigt släppa ut allt inom mig så jag orkar leva det “normala” livet först men sedan också att kunna göra saker som får mig att må bra.

Mitt problem är inte löst men jag har sagt vad jag tycker och det är mycket om sjukvården och de som jobbar inom den. Jag har skrivit tidigare vad jag tycker och jag förstår vad som händer bakom de stängda dörrarna på sjukhuset. En hierarki där det finns en del streber som går på andra för att få sin karriär att växa utan empati för kollegor eller patienter. Svågerpolitik samt det mänskliga flockbeteendet där andra får gå före på grund av you scratch my back and i scratch yours.

Har kommit till mera insikter om mig själv samt livet nu och kommer skapa nya förutsättningar men måste vara snäll mot min kropp. Kan liksom inte tanka jetbränsle i en gammal folkabuss, ha ha

Fick lite abstinens att inte kunna skriva något på sjukhuset och märker hur mycket det betyder för mig att få uttrycka mina tankar om livet vi alla utsätts för. Där utmaningar och härliga upplevelser kan få oss att tappa andan. Tårar som rinner för lycka, tacksamhet och svåra stunder i livet som får våra kroppar att krokna och bli sjuka.

Mitt problem är självskapat för jag inte har tillåtit mig att leva mitt liv som den riktiga person jag är. Har blivit kuvad av föräldrarna där sambos tagit över och det fortsatte. Jag har haft en lång resa i personlig utveckling och ger gärna andra vägledning i att kunna få insikt i “Vem är jag?” och vem är de andra och hur ska jag förhålla mig till mina medmänniskor.

Ha en underbar fredagskväll mina kära medresenärer på planeten Tellus “jorden”

 

Lämna ett svar