Att titta i backspegeln efter livet innan nuet gör mig emotionell

Inatt så vaknade jag av brandlarmet där en kvinnoröst säger på engelska att det är rökutveckling i något av rummen. Suck inget trevligt uppvaknande…

Det höll på till sextiden på morgonen med vissa intervaller. Det gick ju inte somna om när hon höll på och tjata och detta pipande. Det var förmodligen falsklarm eller någon som inte fattat det där med att man röker faktiskt inte på rummet. Jag kollade faktiskt om det var någon rökutveckling men det fanns inget att oroa sig för..

Kände mig rätt irriterad på morgonen när jag med släpande steg beger mig till köket för att fixa min första kopp kaffe.

Idag så gick jag till minneslunden på kyrkogården för det är min mammas dödsdag och tiden har gått fort. Det har redan passerat 10 år och min pappa dog också i november och där har det gått 5 år. Mamma finns i minneslunden i Stockholm, Skogskyrkogården och pappa i Kungälv utanför Göteborg.

Det blev ett symboliskt besök här i Uppsala för att visa min respekt för att de varit mina föräldrar. Satte mig ner på en soffa och filosoferade också lite över mitt eget liv och känner mig väldigt dödlig och jag står liksom på tur i generations frågan. Men jag har hållit på att dö redan några gånger nu men åkt in till sjukan för hjälp.

Det är mina tankar när jag sitter på soffkanten och tittar ut över minneslunden och de tända ljusen som brinner långsamt ner i de vackra höljena. Blommorna ser frusna ut och darrar i den svaga brisen som har letat sig in över kyrkogården.

Livet går vidare och jag tar en dag i sänder och har inga speciella krav eller måsten att göra mera.. Livet kan ta slut fort tänkte på det när Diego Maradona dog igår bara 60 år gammal..

 

Lämna ett svar

Till startsidan