Abort Ja eller Nej? Jag säger absolut JA men ta ert ansvar vid sex…

Ett hett ämne som jag bara måste skriva om. Den nya abortlagen….

Alabamas guvernör Kay Ivey har skrivit under USA:s hårdaste abortlag, som i princip totalförbjuder ingreppet. Hon är en kvinna till råga på allt men senatorerna är naturligtvis flest män som röstade om den nya lagen.

Först och främst så har alla ett ansvar när vi har sex utan skydd för naturligtvis så kan det leda till ofrivillig graviditet samt könssjukdomar. 

Vad leder detta till? Jag blir så upprörd för det handlar bara inte om kvinnas rätt till sin egen kropp och liv. Utan barn som föds oönskade och till och med hatade av sin egen mamma. De rika kommer alltid kunna lösa det men som vanligt så är de mest utsatta i samhällena som drabbas. De som reda har en brant uppförsbacke i livet redan från start.

Det jag blir mest upprörd och arg över att de till och med nekar vid våldtäkt och incest fall. Hur tror de som sitter där och tycker till att det är ok för en kvinna/ung kvinna att bära på ett barn som ens egen far är pappa till. Hur sjukt är inte det…. Jag finner inte ord som är tillräckliga för att säga min mening och de bör nog inte skrivas heller här. 

Det som jag blir mest arg över är att det kommer finnas oönskade barn som lämnas vind för våg. För ingen vill ha dem.. de växer upp utan omsorg, utan kärlek, vissa får även typ växa upp på gatan. Trasiga själar som vimsar omkring och begår dumheter för de har ingen egenkärlek med ett starkt själv destruktiva beteenden.

Stängda hjärtan för de har stängt av sitt känsloliv och lärt sig en strategi för att överleva, vår starkaste drift. De lever ett hårt liv och har ingen empati för andra. Vem kan anklaga dessa skadade, trasiga själar. Vissa blir utåt agerade andra introverta och skadar sig själva bara. 

Till vilket pris ska vi säga att alla har rätt att leva och inte bli bort aborterade? Jag tycker att alla så långt det är möjligt ska få känna sig välkomnad som liten. Men med denna nya lag så kommer det födas icke önskade barn som kommer fara illa. Vem ska krama om dem och säga att de är älskade och viktiga i en förälders ögon.

Något som jag skriver om i min pågående bok är att fostret känner tidigt hur mamman känner inför sin egen graviditet. Om hon är stressad och mår dåligt så påverkar det barnets vagusnerv som blir försvagad och som kan relatera till psykiska ohälsa. Det finns forskning kring det. 

Nedan en del av min text i min pågående bok…

Hur hon mår fysiskt och psykiskt gör avtryck i fostret till exempel om hon utsatts för en stark trauma eller skadas kroppsligt. Om hon under graviditeten är deprimerad, arg eller orolig ger en lägre aktivitet i vagusnerven som går i arv till barnet som kan ge låga dopamin och serotoninnivåer som följd. Det kan ge barnet en svårare start med att få med sig en känslighet att också drabbas av depression

Mitt hjärta gråter och sörjer över barn som föds oönskade. Tiden under fosterstadiet och den första tiden sätter djupa spår i våra små som föds som de tar med sig in i vuxenlivet. 

Lämna ett svar

Till startsidan