Sätter vi för höga förväntningar på livet?

Gårdagen blev en låg dag med många tankar om livet och vilket håll jag ska gå framöver. Vill så mycket men ibland så blir det för mycket för mig och min kropp som inte hänger med som förut. Min utbrändhet har satt sina spår i kropp och själ.

Idag tar jag upp en del av mina texter från min bok som jag håller på att skriva om personlig utveckling.

Vem är din värsta fiende och som påverkar ditt liv radikalt?

Din största fiende är du själv på grund av dina rädslor och ditt ego. Du avstår att göra saker för dina rädslor är för starka för dig att våga ta steg mot förändringar och egot som alltid lägger sig i dina beslut i livet. Vår hjärna jobbar emot oss genom att alltid reagera på överlevnad och kalkylerar på faror hela tiden. Vi kan inte gå och vänta på att vi ska få en lust eller känsla att kasta oss ut i det okända för vår hjärna ger varnings flagg och vi drar oss tillbaka. Vi är så programmerade så från evolutionen för att vi ska överleva. De som jag kallar följare och som underhåller det som är skapat.

Sedan har vi de som har personligheten att just kasta sig ut och det är dessa som gjort att vi kommit vidare i vår utveckling. De nyfikna som undrar vad finns bortom horisonten och drar iväg för att få uppleva och skapa något nytt.

Här är några frågor som jag tar upp i boken och skriver om bland annat.

Kan vi ändra och skapa ett nytt liv med goda förutsättningar?

Ditt grundtillstånd är den skapande kraften och hur kan vi förändra den?

Kanske sätter vi upp för höga förväntningar på livet?

Vad är mening med livet?

Har vi tappat tron på livet och den skapande kraften?

Känner vi oss villrådiga och vilsna utan andlighet?

 

En dikt jag skrivet och som kommer med i boken

Jag går längs vägen i livet där inget är självskrivet och känner mig vilsen och tom. Stegen känns tunga för varje steg jag tar där ekot stannar kvar. Kroppen värker och skuldrorna tyngs ned av alla måsten och krav, hur ska jag orka vara kvar? Sorgerna från alla törnar i livet är som ett stort svart hål inom mig där mitt hjärta brinner som på ett bål av smärta. Livet blev ej som skrivits och jag fastnade kvar i min egen skugga och börja backa på alla krav där jag fortfarande nu står kvar.

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *