Rullgardinen är en liknelse som jag verkligen känner att mitt liv är just nu

Det var ett tag sedan jag skrev något men det beror på att min hälsa är upp och ned. Där lusten att vilja skriva något åker ned på typ -1

Livet är som en rullgardin som åker upp och ned där solen visar sig vissa dagar. Eller tunga moln som nästan sveper förbi trädtopparna där regnet slår mot fönstret i en rytmisk takt. En tung känsla känns i hela kroppen ut i varenda cell där smärtan förflyttar sig omkring. De dagar solen skiner så fylls min kropp med lust att gå ut och omfamna andra och ge kärlek. Alltså inte byxkärlek som många tror är den viktigaste känslan. Utan den är på ett djupare plan och befinner sig djupt in i hjärtat och strålar ut i hela kroppen.

Att känna lycka över enkla saker i livet som en vacker blomma eller en fantastisk solnedgång som får mig att tappa andan. Känslan får mina tårar att rinna ned för mina kinder för den blir översvallande och det får mitt hjärta att smälta tillsammans med skapelsen.

Tänk vad vädret kan påverkar oss och får det att kännas så mycket bättre. En del får vårdepressioner men jag fylls av glädje av värmen när jag känner hur den värmer upp min kropp. Jag blir lycklig av att se hur de tappra vårblommorna trotsar kylan och kämpar på. När jag ser hur de stackars fåglarna som kämpar på att hitta något att äta och för att klara av kylan. De följer ljuset och börjar flyga mot vår kalla nord där vi får bakslag med minusgrader och snö. När våren borde värma upp oss och skapa de bästa förutsättningar för alla fåglar som återvänder till oss för en ny säsong.

Jag har många funderingar över livet och vad göra i framtiden

Jag har djupa funderingar på vart jag ska flytta härnäst men mycket påverkar min hälsa som jag är så trött över att behöva ta hänsyn till. Vill börja leva på riktigt igen och känna närheten till allt och alla…

Just nu är det väldigt varmt och skönt och jag njuter då ute i solen med en kopp kaffe så fort det är möjligt. Jag mår rätt dåligt men kämpar på..

Jag har gått emot min kropp och kört på.. Att jag aldrig lär mig, suck Med mitt dåliga hb, mängd av blod i kroppen och låga järnnivå. Röda blodkroppar som ska skapa nytt blod är troligt väldigt lågt och jag syresätter mig dåligt så jag har yrsel och trampar snett ibland. Måste gå och kontrollera det för denna gång åkte jag inte till sjukhuset för att få blod. Ville inte det för är så trött på allt som man måste uppleva med det osv… Men hade inte blödningen avstannat så hade jag varit tvungen..

På grund av det så har mitt hjärta fått det jobbigt och nu så har jag sammandragningar (kärlkramp) kring hjärtat till och från som gör rätt ont och en obehaglig känsla. Har legat förut på intensiven för observation över mitt hjärta pga av samma orsak, suck….

Ett måste för att skapa nya förutsättningar för mig och helas

Nu kommer jag bli en eremit och bara vara själv för att återhämta min hälsa samt behöver boka ett besök hos vårdcentralen för att kolla alla värden. Men blir min smärta värre så blir det 112 och ambulansen kommer snabbt… Vill inte det….

Jag måste lära mig att lyssna bättre till min kropp och inte vara så envis och köra på för då ligger jag väl där med näsan i vädret snart.. Men jag är inte klar ännu med mitt liv utan kommer pyssla om mig nu. Jag kommer njuta av det fina vädret som det bjuds på de närmaste dagarna innan sämre väder kommer tillbaka.

Ta hand om er alla medresenärer på vår vackra planet “Tellus” jorden