Livet är tufft och allt rullar på för många som inget hänt där andra går nästan under av smärta

När livet springer ifatt mig och allt blir som en rörig blaskig sås som man inte får till det i smaken ordentligt.

Blir så omtöckanoch ledsen när jag tänker på den stakars lilla pojke som hittades död i ett vattendrag så nära sitt hem. Vad hann han uppleva innan han tog sitt sista andetag? Tänker på mina pojkar när de var 3 år gamla och vad hade jag känt om de försvunnit?

Omg inte roligt att få uppleva denna smärta och omtöcknande tilstånd när något sådant händer. Allt går så fort när de får för sig att dra iväg på något äventyr.. Min yngsta son försvann på en campingplast i Danmark när han var 2 år. Jag var där med min familj och min systers familj och våra barn är födda 86, 87, 88 och 89. Vi höll på att packa ihop våra tält med packning bredvid varandra samtidigt som vi höll ett gemensamt öga över barnen. Ändå så han min yngsta som född 89 dra iväg..

När vi snabbt upptäckte det så låste vi in de andra barnen i en av bilarna och tänkte vad kan han ha gått. Vi spridde ut oss i området och gick speciellt till vattendraget som gick alldeles bredvid campingplatsen. Det var min äldre syster som fann honom gående längs med en stig som gick från campingplatsen. Vet inte varför han fick för sig att knata iväg och han kunde inte förklara sig varför han gjorde det.

Det är hemskt för föräldrar som måste uppleva denna smärta.. Det gör ont i mitt hjärta och känner med föräldrarna..