En färd till huvudstaden för ärenden och en rosa upplevelse

Igår så blev det en färd in till Stockholm min hemstad som jag saknar men blir så trött efter ett tag av alla intryck. Men så härligt att få vara där en stund i det fina vädret och se alla människor.

Gick till Kungsträdgården för att få uppleva körsbärsträden stå i full blom och det var fullt med folk som var ute på lunch och i samma ärende som mig. Att få uppleva den fantastiska känsla av ett rosa väldoftande tak över Kungsträdgården. Några kvinnor frågade om jag kunde ta bilder på dem så det blev även en bild på mig under detta rosa valv.

Efter det så gick jag in i Gallerian för en fika och det blev Vete Katten. När jag ser hur folk rusar omkring för det är lunchtid så känner jag hur allt snurrar och är så tacksam att jag är pensionär och den stressiga tiden är över. Mäktar inte med det längre för min hälsa samt jag har klarat av den tiden i mitt liv när allt bara handlade om att fixa vardagen.

Sedan blev det en sväng till ett apotek för jag börjar känna av min allergi. Näsan rinner och det kliar i mina ögon och då speciellt när jag är ute i naturen och det blir mera av denna vara. Nu när våren är här och solens strålar blir varmare.

Efter det så började jag röra mig mot T-centralen för att åka tillbaka. Höll nästan på att somna på pendeln för jag blir så trött nu extra när jag tar medicinen för min mage. Det blev en allergitablett också så näsan slutade att rinna. Den mixen blev ett litet sömnpiller men jag lutade mig tillbaka och bara njöt av åkturen.

Djupa tankar och fridfull känsla ute i naturen är lekande för kropp och själ

Min känsla jag har nu när jag är bland många människor är att jag känner mig liksom på en annan nivå. Där tiden står nästan stilla och som känns fridfull och det är nog för att jag har arbetat hårt med min egna personliga utveckling. Det känns som jag är klar för jag kommit till så många insikter och behöver inte sträva efter något.

Det jag kan göra är att lära ut till andra men har inget behov av det heller. Hade den känslan förut men nu vill jag bara vara. Jag får se vad som händer nu under sommaren med allt och då speciellt med min hälsa.

Idag blir det en promenad i det fina vädret och jag har hittat ett ställe i en skogsglänta och en sten som jag sätter mig på för att filosofera. Nu i veckan när jag gick tillbaka i djupa tankar så hörde jag hur det prassla till precis bakom mig och hoppar till. Vänder mig om och det kommer en man på cykel. Han ber om ursäkt att han skrämt mig… Jag säger OMG jag trodde det var typ en björn.. Han säger då, det var en björn för jag heter,, Björn

Började att skratta, hur troligt är det procentmässigt att hans namn skulle vara Björn och att jag sa det och inte typ ett rådjur eller älg… Livet har sina små överraskningar..