Måndag och helgen över för denna gång och mina tankar går till kvinnor som föder barn och får skador för livet. Barnmorskor stå på er och ställ krav på att det är inte ok hur det ser ut nu..

Måndag och en ny vecka där Kung Bore har dragit in över Sverige med över -40 grader i norra delarna av vårt avlånga vackra land. Jag känner att det är tur att jag inte behöver gå upp tidigt och skrapa en kall bil och köra iväg till ett arbete. Idag känner jag att det är skönt att vara en pensionär men med det så finns en avigsida men väljer att se det positiva..

I helgen så tittade jag på TV och de tog upp om förlossningsskador som är typ tabu att prata om. De ventilerade om varför det är så tabu. Det är inte bara nu som kvinnorna har dessa problem utan tillbaka i historien också men det liksom ingår i att bli mamma. Det är på grund av att det ska liksom vara den där lyckliga bubblan att bli mamma som inte ska överskuggas av negativa saker.

Men det är en stor händelse i en kvinnas liv och alla känner inte den där överlyckliga känslan och får då skuldkänslor och sätter upp en falsk fasad. Om man säger något så blir det ibland en motreplik att det viktigaste är att barnet mår bra. Självklart men kvinnorna ska inte behöva gå med en massa problem efter och inte få hjälp. Där sjukvården säger “det ser bra ut”

De menar på att det ser ok ut för du fött ett barn och får ta konsekvenserna av det och ska inte klaga. Du har i alla fall kunnat få ett barn. Men att man mår skit efter får man liksom inte säga eller beklaga sig över. Vi lever i ett modernt samhälle och kvinnor ska inte behöva få dessa komplikationer utan bli ordentligt undersökta under graviditeten och ha en bra bevakning under förlossningen. En barnmorska som är kvar hela tiden hos kvinnan som förr i tiden när de kom till hemmen och förlöste kvinnorna.

Min erfarenhet från 1988 och 1989 när mina söner föddes med kejsarsnitt

När jag fick min första son så var inte barnmorskan inne hos mig mycket typ nästan ingenting. De var tvugna att sätta en elektrod på hans huvud för att bevaka hans hjärtljud bättre för det gick ned vid varje sammandragning. Det hela slutade med ett katastrofsnitt. De tog ett blodprov på hans huvud och i mitt finger och informationen vi fick var vi kommer tillbaka om 10 minuter och tar ett till om de sjunkit under en viss nivå så blir det kejsarsnitt. När de tagit det andra så skriker de kejsarsnitt tar min säng och springer i korridoren in på ett rum där det står två män. Mannen på höger sida om sängen för jag ligger kvar i sängen häller en vätska över hela min mage. Mannen till vänster rycker ut min arm där kanylen sitter och frågar om jag blivit sövd tidigare och jag svara Ja… och det gick bra och jag sa lite svagt ja… sen försvann jag bort…

Det var en dramatisk upplevelse och jag fick ett ärr från naveln och ned. Det var jätte fult för de hade inte många minuter på att ta ut honom. Det första jag minns efter är att de skakar på mig och frågar om jag inte vill titta på min son. Om jag inte vetat om att det var en son så hade jag fått veta det på detta brutala sätt. Jag minns att jag försökte fokusera synen och såg då den klassiska plastlådan de lägger barnen i sen somnade jag om. Jag var jättetrött för jag hade haft värkarbete i 19 timmar och sedan sövd. När det var dags för min andra son så bestämde jag mig för att föda med plannerat kejsarsnitt för jag kände att det var ett stort barn jag bar på. Han vägde 4490 när de plockade ut honom om jag gått tiden ut med honom så hade han säkert vägt upp mot 5000. OMG tur att jag var påstridig att få kejsarsnitt för hur hade det annars gått vill jag inte ens tänka på..

Det här med att känna mammalycka är inte alltid lätt och vi kvinnor behöver mera back upp. Kvinnorna ska känna sig trygga vid förlossningen och det är bra att barnmorskorna ställer sig upp och protesterar. Kvinnorna ska ha en barnmorska hos sig hela tiden som förr när de kom till hemmen och förlöste kvinnorna.