Vår fly instinkt är ett måste för att överleva men ibland en hård motståndare

Idag så har orken sjunkit mera men jag vägrar än så länge att åka till sjukan för jag vill inte bli utsatt för deras kanyler, nålstick och undersökningar som inte leder någonstans. Min kropp kommer i sådan stress när jag utsätts för undersökningarna för min kropp minns den fruktansvärda smärtan från ett tidigare ingrepp tillbaka i tiden samt komplikationer som blev. Varje gång de ska undersöka mig så känns det som ett övergrepp och läkarna samt personalen vill inte förstå eller bryr sig om vad jag säger, suck… Jag vill inte ha mera blodtransfusioner men ett måste om jag vill leva.

Kroppen kommer i larmberedskap och signalerar fly men jag tvingar mig att stanna kvar för det säger mitt intellekt till mig. Jag måste låta dem undersöka mig medans kroppen skriker fly… ett krig inom mig som alla andra upplever i typ samma situation. Jag skakar inombords, kallsvettas, snabb andhämtning och pulsen sticker iväg och jag svimmar nästan. Jag blir också förvirrad och kan inte hålla mina tankar lugna och börjar nästan gråta. De måste ge mig något lugnande för annars går det inte att genomföra denna förbaskade undersökning som de gjort så många gånger på mig. Där de fortfarande står och kliar sig i huvudet och inte vet, varför..

Jag vet nu själv vad som gör att min blödning drar igång som blir den sjunde gången sedan feb. 2018. Det är inre stress och praktisk stress men mest om jag utsätts för jobbiga känslosamma saker. En sak hände nu strax efter påsk och jag tänkte bara inte det börjar nu men det gjorde det naturligtvis..

Framtiden får utvisa vad jag kommer göra och jag vet att jag kan vara väldigt envis och trotsig som en åsna, ha ha. Den frågan håller jag på med att jobba med i min personliga utveckling. Envishet är en tillgång men i vissa fall en negativt beteende som gör att man utsätter sig för onödiga händelser i livet. Den har i alla fall fått mig att hittills överleva alla mina tuffa utmaningar jag har varit med om under mina 61 år.

En dikt skriven av mig…………..

Livet är en resa med bagage och strul med en biljett till ett slut. 

Där vi fångas upp av tidens rytm och universums takt. 

Vi till slut kom till din famn där vi gungar fram över vackra ängar som vi uppfann. 

I vårt sinne fann vi ro och där vi nu ska bo.