Läkarna finner inte felet utan det är bara att gilla läget och skapa ett någorlunda bra liv med de förutsättningarna..
Akuten igen inte roligt att behöva åka dit men ett måste
Nu så har jag tankat på lite blod och järn på sjukhuset återigen för sjätte gången. Blev kvar i tre dagar och mötte trevlig personal och rumskamrater på avdelningen. Jag och viss personal börjar känna igen mig nu när jag kommer in. Både på akuten och de olika avdelningarna som jag kommer till. Ibland blir det akutens avdelning, kirurgisk eller mag och tarm avd osv.
Det känns jobbigt men samtidigt så vet de om mitt problem och de tycker det är trevligt att möta mig igen. Fick genomgå en undersökning igen som är så stressande och de har nu definitivt kommit fram till att de har ingen aning om varför jag har dessa rikliga blödningar som kommer med vissa intervaller med några månader emellan bara.
Det är svårt att hitta problemet i tunntarmen men prover och annat visar att jag har ingen pågående cancer i alla fall, tacksamhet.. Om man lägger ut tunntarmens yta så är den så stor som en fotbollsplan enligt läkarna och det är jättesvårt att finna fel där.
Det är bara att gilla läget..
En av läkarna sa till mig också denna gång att det är inte bra att få mycket blod från andra efter nya rön som gäller. Det är bättre att fylla på järndepåerna och hålla en bra nivå där så kroppen får hjälp att producera nytt själv. Det har jag fått tjatat på till läkarna att de måste kontrollera mina järndepåer och när de gjort så har de nästan varit tomma. Det har känts jobbigt att jag som patient ska behöva tjata om det typ varje gång..
Men om det är stor förlust på en snabb tid så är det viktigt att fylla på, alltså en balansgång. Precis det som jag känt på mig att det inte är bra att få i mig andras blod och dna. Fick med det bekräftat också att min magkänsla i denna fråga stämmer, suck..
OMG.. Jag som nu fått 16 påsar blod sedan februari 2018. Stackars min kropp som fått kämpa med detta problem. Jag har verkligen känt hur kroppen fått jobbat med detta och slaggen som blir efter processen kissar man sedan ut.
Denna gång åkte jag in tidigare så hb låg inte superlågt denna gång utan 80 som sjönk till 73 och efter en påse blod så hade jag vid hemgång 86. Min ork är inte tillbaka utan får nu äta ordentligt, vila, promenera, göra andningsövningar, stretcha och meditera. Tänka på att dricka ordentligt med vatten som jag nu pressar ner en citron i en tillbringare och dricker under dagen.
Om jag blir sämre och blödningen riklig igen så måste jag åka in igen, SUCK.. Hoppas att det fungerar nu men lite osäker med utgången för denna gång. Känner mig fortfarande snurrig, trött och blir svimfärdig om jag anstränger mig.