Helg igen och det blir varmare och almanackan säger att snart är det sommar.

Jag brukar säga att när jag ser sädesärlan så har våren kommit och när jag hör svalorna då är sommaren här. I förrgår så hörde jag svalorna och tänkte, hmmm

Det här stämmer inte för det har varit så kallt och inte mysigt och sommaren har känts långt borta och helt plötsligt så hör jag deras ljusa stämma över åkrarna. Jag vet att de inte följer almanackan, ha ha utan ljuset och kanske något mera som gör att de flyger norr ut.

Jaha sommaren är alltså här och inser att snart så är det ju juni och en sommarmånad.

Har fortfarande träningsvärk idag men tog en sväng i trädgården för att små fixa lite och idag känns det kallt och grått. Det blir att göra något annat vettigt under dagen. Har inga problem med det för jag har alltid något på gång när det gäller texter samt andra intressen.

Ett ämne som jag också tagit upp tidigare som har blivit ännu mera problem med nu under Covid-19. Hörde på nyheterna att självmords benägna ringer in mera nu till jourer. Vanligtvis upp till 25.000 och nu 27.500 alltså en ökning men hur många som tragiskt nog genomför det har jag inte hört någon ny siffra på.

I vanliga fall där mänskligheten inte ligger i en samhällskris så utför 1.500 personer om året typ 30 i veckan. Där männen står för 70% där jag heller inte hört hur många som försöker men räddas och där tror jag i alla fall att det är mest kvinnor.

När männen väljer bort sitt liv så pratar de inte om det utan bestämmer sig och hur samt ser till att de inte ska bli hittade eller att när de väl gjort det så är det liksom kört. Därför tror jag att det är mest män som ligger i topp och inte kvinnorna.

Ett ämne som det behövdes göras något åt innan Corona tiden. Vi i Sverige är förskonade att inte ha de hårda restriktionerna som de har i andra länder och det är något som vi borde uppskatta om man ska tänka på att vi far illa av inte få umgås och leva ett normalt liv.

Livet går vidare efter detta men kommer lämna starka fotspår i vår världshistoria. Det värsta är nog inte självaste viruset utan de flesta kommer fara illa av den ekonomiska situationen som är nu samt kommer i släptåg från denna pandemi. Där vi också inte är bland de mest hårt drabbade länderna.

Alla ska vi lämna detta jordeliv en dag och vi vet aldrig när det är dags. Lev och gör det bästa för dagen och ta tillvara på de små sakerna och stunderna som finns omkring dig. Istället för att se på de saker som du inte har eller kommer att komma i närheten av. Livet går inte ut på att ha mest saker och dyra för du får ingenting ta med dig när du avlider. Du dör lika naken som du föds in i detta liv.

Vad är egentligen mening med livet och vem sätter dessa gränser? En djup fråga som jag bland annat skriver om i min bok.