Livet på landet går i lugnets tecken och för det mesta känns det härligt men ibland så blir jag uttråkad och det är då som jag behöver jobba med mig själv.

Att lära mig tålamod för det har jag alltid haft problem med att ha detta tålamod. Har hela mitt liv fram till jag braka in i väggen, sprungit framför min egen kropp och försöker ibland även nu men det blir hårt bakslag.

Jag har haft mycket att göra praktiskt och samtidigt haft en del saker som hänt omkring mig som påverkat mig psykiskt under alla år.

För att lära känna sig själv och verkligen förstå livet så behöver vi stanna upp och vara i tystnad. Inga input från något vi skapat utan bara vara ute i naturen och ta in det som precis bara är i nuet.

Kan vara stressfullt och jobbigt för som med allt annat så har vi skapat oss beroenden. Hjärnan samt våra hormoner och inprogrammeringar vi har i vårt undermedvetna, skapar stress.

Det liv vi har skapat oss fram till nu i historien är att vi vill ha ett mera enklare liv och inte behöva arbeta ihjäl oss. Nu när vi har mycket teknik som sköter vissa saker så får vi mera tid till att reflektera över livet. Vi behöver inte bara jobba hårt för vår överlevnad och då kommer tankar om, Vad är meningen med livet? Vi börjar må sämre och sämre psykiskt och det är många anledningar till det.

Skriver om det en annan dag, ta hand om er och njut av dagen fast den kan kännas grå och trist ibland med stora utmaningar.

I de mörkaste stunder finns även ljuset, du lär dig något, du utvecklas och växer som person. Jag vet av erfarenhet att när man är mitt uppe i en kris så är det svårt att tänka så men efter så har jag faktiskt känt tacksamhet.

Jag brukar tänka, vad lärde jag mig av denna erfarenhet och så släpper jag och går vidare. Ingen stickig offerkofta här inte samt det är ju tråkigt att gå omkring och känna sig så.

Jag hade aldrig varit den personen jag är idag utan dessa erfarenheter med en stor förståelse över många saker i livet.