Idag är det kallt och mulet och molnen hänger tungt ner från himlen. Men va sjutton tog sommaren vägen?

Det är i alla fall sommar enligt kalendern några veckor till. Hoppas att det blir lite mera sol och värme innan hösten fångar oss i ett grepp. Hösten är vacker med sitt färgsprakande naturlandskap innan alla löv faller av. Naturen går i vila och mörkret bjuder in till mysiga ljuständande stunder.

Nu i vinter så kan jag också elda och mysa framför en härlig brasa. Att bara få titta på elden och höra det sprakande ljudet ger ett lugn i kropp och själ.

Idag blir det en skrivardag samt planeringar om allt som jag behöver fundera över och skapa. Tack till alla som skriver till mig och ger uppmuntrande ord om min blogg och det jag skriver om. Tack alla läsare som tar sig tid till att översätta mina texter som sträcker sig ut i världen.

Det får mig att orka vissa dagar att fortsätta för ibland så vill jag sluta för jag undrar vad jag håller på med. För ibland så tvekar jag är det verkligen min sak att hjälpa andra eller bara ta hand om mig själv?

Min passion är att vägleda och hjälpa andra men när min egen ork går på sparlåga ibland pga att min kropp inte hänger med mig som jag alltid vill så kommer tvivlen.

Ålder börjar ta ut sin rätt och måste börja acceptera att jag inte är 20, 30, 40, 50 utan blir 60 nästa månad. Jag vet att åldern är bara en siffra på ett papper men det känns i kroppen att den är äldre än förr. Min kropp och själ har fått utstå många hårda stunder av slit och envis tapperhet men det slutade in i väggen som jag lever med nu samt annat.

Jag lever efter det jag skriver om och vill så gärna att flera ska kunna få vakna upp till ett nytt leverne och inse hur vi kan påverka våra liv. Det är vi som sitter på besluten lämna inte bort dina beslut till någon annan.

Jag tar hand om mig men är ibland fortfarande för hård mot mig själv. Något som jag måste jobba med varje dag.

Dina tankar och din känsla inom dig skapar din inre och yttre värld. Va ödmjuk mot dig själv och andra, döm ingen för alla är på sin livsresa och ingen ser lika på livet och världen för vi färgas av så mycket.