Okategoriserade

Dödshjälp är en handling av empati och kärlek till en person

Jaha dagens lunk går i moll med kalla vindar och mulet utanför min dörr. Men det blir en kort promenad i alla fall för det är viktigt med att få gott om syre och rörelse varje dag.

När jag sitter och skriver nu så kom jag på ett ämne som jag velat skriva om tidigare. Det är ett tungt och djupt ämne kanske för vissa men inte för mig. Jag lever med en helt annan syn på livet och tillvaron på jorden än troligt de flesta gör. 

Det är dödshjälp till sjuka personer som ligger inför döden eller har tappat orken på grund av dålig kroppshälsa. Det går bara utför i en sjukdom som bara har ett slut och de får bara mindre ork och möjligheter att klara sig själva. Personer som ligger som ett vårdpaket med en massa livsuppehållande medel och vändschema.

Utan medelen inget liv, alltså tillbaka i tiden lika med död. Varför hålla denna starka känsla att det är viktigt att leva kvar till vilket pris som helst? Livet går ut på att födas, leva och sedan dö, helt enkelt. I den moderna tid vi lever i nu så har vi kommit så långt ifrån döden och skapat en rädsla och ångest att det är något negativt och ska undvikas att pratas om. Varför?

Helt tokigt i mina ögon. Jag tror att religionerna ligger lite bakom att många räds för döden och att vi undviker att prata om det. På grund av himmel och helvete, existerar det överhuvud taget? 

Vi ser inte döda kroppar och det blir en onaturlig upplevelse. Tillbaka i tiden så var döden en mera naturlig sak i vardagen. De låg hemma på likvaka och de anhöriga kunde komma och ta farväl och det blev ett naturligt inslag i livet. 

I vissa länder finns denna hjälp som jag tycker är humanitär och behövs. Varför plåga dessa stackars personer och proppa i dem starka medel för att slippa smärta. Där de är helt borta på grund av höga doser av morfin. Vaknar till ibland och glider tillbaka in i dimman igen av drogerna. De ligger helt enkelt och väntar på att organen ska ge upp. En plågsam tid inte av smärtor utan med denna vänta som kan bli timmar, dagar eller månader.

Är det ett värdigt liv att behöva ligga så den sista tiden på vår jord?

Vissa ligger längre tid men är det ett värdigt? Jag vill inte ligga så och talat om det för mina söner. Skulle det hända så fick de stänga av maskinerna. Om jag blir väldigt sjuk så ser jag till om dödshjälp innan jag blir för svag att ta tag i saken själv. Jag kommer då åka till de länder som sköter om den saken. 

Dödshjälp i någon form är nu tillåten i delstaterna Oregon och Washington i USA och på väg i Montana. I Europa gäller det Nederländerna, Belgien, Luxemburg samt Schweiz, som går mot en restriktivare hållning.

Något som politikerna skulle ta upp även i Sverige tycker jag. Vi har alla rätt att bestämma över våra egna liv. Vi är inte livegna staten som en ägodel i deras maskineri. 

Ta tillvara på dagen och njut även om dagen kan kännas grå och tung. En dag så finns vi inte kvar som den person vi är nu. När vår kropp ger upp som en gammal överrock som är utsliten eller trasats sönder tidigt av hård användning.

Vi kan då andas ut och få återgå till en ren energi som återvänder till energikällan. Min tanke om livet enkelt förklarat. Kan skriva om det mera en annan dag om det.