Jaha då var jag tillbaka med mitt skrivande efter ett uppehåll.

Har varit inne i Stockholm och besökt mina doktorer som jag kallar dem. Min yngsta son och hans sambo som båda är läkare men med olika inriktningar. 

Första dagen tog hon och jag afternoon tea på Hotel Diplomat när han jobbade samt en härlig promenad inne i city. Saknar mitt Stockholm men vill inte bo där just nu. Dagen efter gick vi alla till ett katt café på eftermiddagen. De bor där och är liksom underhållningen vid fika stunden. Sonen och jag är allergiska, han mest så vi fick ta allergitablett innan. 

Hans sambo och jag hade långa samtal om livet, samhället, evolutionens påverkan. Alla ämnen som jag skriver om här plus lite mera. Inget typiskt kvinnoprat för det gillar ingen av oss. Utan mera djupa frågor om nutiden och framtidens förändringar och möjligheter. Hennes inriktning och vidare utbildning är att bli psykiatriker så det blev mycket prat om psykisk ohälsa.

Varför får vi mer och mer psykisk ohälsa och vad kan göras för att ändra trenden? Hur ser det ut idag inom vården? Vilken hjälp finns och hur fungerar det idag? Många ramlar mellan stolarna och ingen vill ta i vissa ärenden utan det slutar med ingen hjälp alls.

I Sverige så stängdes mentalsjukhus och politikerna tyckte att de kunde finnas ute i samhället med egna boenden. Men vissa behöver faktiskt denna tillvaro där det finns struktur och trygghet. De är för sjuka för att leva ute i vårt stressade samhälle där allt handlar om prestige, att ha det mesta och vara bäst på allt. 

En bidragande anledning till psykisk ohälsa är ensamhet. Har man ett avvikande beteende och problem med den sociala biten så blir man utanför. Utanförskap leder nästan alltid till psykisk ohälsa. Vi är flockdjur och har starka behov av samhörighet och närhet. 

Det är djupa frågor som måste lösas och det går men behövs bra planering och inte bara lösa den akuta situationen utan bygga upp en ny framtid. Det behövs redan i tidigt stadium med många inriktningar där politikerna inte är ännu eller överhuvud taget inte förstår vad som behövs göras. 

Vem ska ta det oket på sig att skapa förändring?